växthuseffekten, den moderna syndafloden?

Här i Sverige talar vi oroat om växthuseffekten. Meteologer varnar för vår framtid, det skrivs böcker, sänds dokumentärer och debatteras i media. Utvecklingen är oroväckande det är inget att förneka men jag kan inte sluta dra på munnen vid tanke på hur man behandlar ämnet.
Herre gud om 20 år kommer inte vasaloppet längre existera och just nu innebär det en ekonomisk katastrof för Sälen.
Kineserna representeras som det största hotet p.g.a deras stora antal i befolkningsmängden och om varje enskild i detta land skulle börja leva som vi, innebär det världens undergång på kortsikt.
På fransk radio rapporterar man idag att växthuseffekten även har ekonomiskt effektiva och däför positiva aspekter. Klimatförändringen innebär ekonomisk effektivitet eftersom det minskar el-utgifterna. Konsekvensen av detta är att budgeten kommer gå med överskott detta årsskifte vilket innebär inkomstvinningar.
Ja neoliberalismen är sjuk. Verkligen sjuk och det har smittat av sig på jordens hälsa.
Tänket är kortsiktigt men världen finns även på långsikt.
Konsumera mera, sälj och köp! investera effektivisera men glöm inte att resurserna är knappa!
Hur skall denna ekvation gå ihop?
För att återgå till Kina kan man säkerligen tänka sig att "västvärlden" kommer konvertera till ekologism genom internationell lagstiftning för att hejda den nya pengamakten i sin allt mer konkurrenskraftiga utveckling.
Men jag tror inte ens på den cyniska utvecklingen. Kapitalismen, förblindad av sin egen skönhet kommer att dränkas i sin egna spegelbild



Jag skickade ett mail till presidenten för organistationen pefa, en organisation som samhör med EU och som försöker få bukt med den nya EU konstitutionen och hur man skall få människor att engagera sig mer (alltså rösta för). Jag undrade hur EU brottades med demokrati-underskottet och exemplifierade med det problem de står inför genom att de mänskliga rättigheterna hela tiden inskränks och förringas genom bla olika säkerhetförordningar. Vidare undrade jag hur man kunde säkerställa maktdelningsprincipen vad gäller grundlagarnas ineffektivitet kontra lagstiftande och verkställande makten. Mailet innehöll även förfrågningar om inte EU kunde välja en tredje väg, inte den individualistiska pragmatiska neoliberala doktrinen men istället grunda sina idéer på den humanistiska tanketradition europa utgör/har utgjort. Det jag ville framhäva var vikten av medborlig delegering av inflytande för att undvika politisk alienation som är så typisk, exempelvis USA men som alltmer börjar göra sig gällande här. Att medborgarna återfår sina rättigheter för att känna mening i att efterfölja lagarna. Att det inte skall utgöra printade ord men aristotelisk froensis, det vill säga att moral alltid är en handlingsverksamhet. Att ha medborgarnas förtroende och legitimitet är väl grunden i demokrati?
(Och så förvånas det av ökad kriminaltite, gängbrottslighet och förortsbränder.)
Till min stora förvåning svarade denna man. Han sade att de arbetade på medborgligt inflytande och att om en medborgare i EU tyckte något var dåligt räckte det att denne samlade in 1 miljon namn för att frågan skulle komma att hanteras i parlamentet. Jag satte kaffet eller vinet eller vad det nu var för liquid i halsen. Fine, 1 miljon tycks mycket för en liten svenne som bor i ett land med ringa 9 miljoner invånare och i ett EU perspektiv är det egentligen inte så mycket. Men hur skall jag som enskild kunna samla in dessa namnunderskrifter då det saknas en verklig offentlig arena, en kanal för medborgarna att nå ut till varandra? Blir det inte ännu en rättighet man säkerställer i bläck men som är omöjlig att realisera? Är detta en frihet? Att utlovas något man inte kan realiseras? Det är som att lova en rullstolsbunden en handikappsanpassad anläggning på vilkor att han springer 100 meter under det rådande världsrekordet...